Lugn ridtur....njaaa..det vet jag inte??
Jag har varit ute & ridit, förat gången på över ett år, i måndags skedde det, hovis var där & satt på skor på Gandor. På kvällen bar det av.... 
Skulle blir en skritt tur i lugn & ro i ca 30 minuter, men så fel jag hade....
Började så lungt....ja om du frågar mig för lungt....han var stel & han var ömfotad & jag blev lite smått less & började tänkta:
"Ska det vara så här att rida.....nej då vill jag inte.....vill ha lite mer go"
Ja jag fortsatt i alla fall & kom ner i skogen, då vaknade han lie & började arabfrusta lite ....jag tänkte
"Ahh det finns hopp, han kanske kan bli lite busig i alla fall"
Vi började små trava lite där....lite ovant & stuttigt, men fann varanda rätt fort. Sen över en järnvägsövergång, då kom en traktor i full sula med släpp , den passerade oss precis vi hade gåttöver, tänkte
"Jaha nu sätt vi på prov, blir han inte helfjottig nu blir han det aldrig"
Det blev han inte , bara vinklade bak öronen & lyssnade & lunkade på. Red ner i skogen igen & lite frust & kort trav, skulle ju ta det lungt.
Sen korsa järnvägen igen, över obevakade järnvägsövergång , Gador tog det hur lungt & säkert som helst.
Fortsätte ner för en miniravin, där han vägrade gå ner i, 3 gånger tills jag blav arg,
JAJA jag går väl då!!, verkade det som han tänkte.
Då kom små pojkarna cycklandes där & hade byggt hopp, man det brydde sin inte Gandor om, det såg mer ut som om han tänkte
"Matte kan inte jag också få prova att cyckla & hoppas så där, det såg skit kul ut!!"
Nu bar det av uppför lite mer rejält, han fick upp flåset & jag njöt, men sen skulle vi ju ner också, då vägrade han först igen, tills jag talade om för honom att vi har inget val, vi måsta gå ner i den här snirkliga bökiga ravinen, en stor suck kom från honom så började han sin nerklättring, med små små steg....så duktig kille.
Sen var det uppför igen....då tog han satts jag skrattade rakt ut & bara försökte hänga mig fast i manen, för jäklar va det gick, jag rev mig dock på halsen av en del på grenar som stack ut, men det var det värt.
När vi kom upp för ravinen, så var han en äkta arab, frustade & trippade på tå, inte en tillstymelse av ömma fötter & stelhet, härligt.
Men oj va dåligt samvete jag fick, skulle ju bara ut & skritta honom ta det lungt men det gick inte vara bara tvungen att få känna omhan kunde gasa lite, DET KUNDE HAN!!
Vi fortsatte hem intill en åkerkant ,då stod Per & fotade solnergång & passade på att fota häst i solnedgång också, måsta gå till honom & titta om det blev några bra kort, vore kul att ha.
När vi kom hem var jag mycket nöjd med min trafiksäkra polle.
Gandor va bra varm & svettig, men foglig som ett lamm, på med täcke så han inte skulle bli kall & gå in.
När jag vaknade på tisdagenkändes det som jag blivt sjuten ur en kanon...
ajaj vilken träningsvärk.
Skulle blir en skritt tur i lugn & ro i ca 30 minuter, men så fel jag hade....
Började så lungt....ja om du frågar mig för lungt....han var stel & han var ömfotad & jag blev lite smått less & började tänkta:
"Ska det vara så här att rida.....nej då vill jag inte.....vill ha lite mer go"
Ja jag fortsatt i alla fall & kom ner i skogen, då vaknade han lie & började arabfrusta lite ....jag tänkte
"Ahh det finns hopp, han kanske kan bli lite busig i alla fall"
Vi började små trava lite där....lite ovant & stuttigt, men fann varanda rätt fort. Sen över en järnvägsövergång, då kom en traktor i full sula med släpp , den passerade oss precis vi hade gåttöver, tänkte
"Jaha nu sätt vi på prov, blir han inte helfjottig nu blir han det aldrig"
Det blev han inte , bara vinklade bak öronen & lyssnade & lunkade på. Red ner i skogen igen & lite frust & kort trav, skulle ju ta det lungt.
Sen korsa järnvägen igen, över obevakade järnvägsövergång , Gador tog det hur lungt & säkert som helst.
Fortsätte ner för en miniravin, där han vägrade gå ner i, 3 gånger tills jag blav arg,
JAJA jag går väl då!!, verkade det som han tänkte.
Då kom små pojkarna cycklandes där & hade byggt hopp, man det brydde sin inte Gandor om, det såg mer ut som om han tänkte
"Matte kan inte jag också få prova att cyckla & hoppas så där, det såg skit kul ut!!"
Nu bar det av uppför lite mer rejält, han fick upp flåset & jag njöt, men sen skulle vi ju ner också, då vägrade han först igen, tills jag talade om för honom att vi har inget val, vi måsta gå ner i den här snirkliga bökiga ravinen, en stor suck kom från honom så började han sin nerklättring, med små små steg....så duktig kille.
Sen var det uppför igen....då tog han satts jag skrattade rakt ut & bara försökte hänga mig fast i manen, för jäklar va det gick, jag rev mig dock på halsen av en del på grenar som stack ut, men det var det värt.
När vi kom upp för ravinen, så var han en äkta arab, frustade & trippade på tå, inte en tillstymelse av ömma fötter & stelhet, härligt.
Men oj va dåligt samvete jag fick, skulle ju bara ut & skritta honom ta det lungt men det gick inte vara bara tvungen att få känna omhan kunde gasa lite, DET KUNDE HAN!!
Vi fortsatte hem intill en åkerkant ,då stod Per & fotade solnergång & passade på att fota häst i solnedgång också, måsta gå till honom & titta om det blev några bra kort, vore kul att ha.
När vi kom hem var jag mycket nöjd med min trafiksäkra polle.
Gandor va bra varm & svettig, men foglig som ett lamm, på med täcke så han inte skulle bli kall & gå in.
När jag vaknade på tisdagenkändes det som jag blivt sjuten ur en kanon...
ajaj vilken träningsvärk.
Kommentarer
Postat av: Line
Ja det är ös i gammelgubben ännu :)
Tack för igår!
Nästa gång gör jag massa mozarellapaj tänkte jag.. Har lite dåligt samvete över att jag lyckades glömma mjölken. Minne som en jekla gammal kossa
Trackback
